Nej, byggbranschen är inte konservativ!

DSC 0030

Redan under studietiden blev jag och alla andra studenter matade med budskapet att byggbranschen är konservativ. Förändringar går långsamt och vänta du bara tills du börjar jobba så kommer du att inse att det inte är någon idé. Nej, det var givetvis inte alla som sa detta, men betydligt många fler ansåg att branschen var konservativ än att den var förändringsbenägen.

Länge köpte jag detta resonemang och tänkte att det väl helt enkelt är så det ligger till. Och initialt var tecknen ganska tydliga. Jag var ute på praktik och fick första dagen lära mig två saker. För det första; ”här i denna bod äter tjänstemännen och i den andra äter yrkesarbetarna” och för det andra; ”den platsen kan du inte sitta på, för där sitter alltid han”. Ok, detta kändes kanske inte helt modernt. Men det kan väl inte vara så svårt att förändra det? Jag kan säga att det var helt omöjligt på den arbetsplatsen. Idag vet jag varför och det handlade enbart om ett bristande ledarskap där man inte vågade ta tag i problemet som man antagligen inte ens såg som ett problem.

Spelar det någon roll om man har delat upp arbetsplatsen mellan yrkesarbetare och tjänstemän under frukost-, lunch- och fikaraster? Du sitter själv på det svaret. Ser du inte enbart fördelar med att kollegor träffas och pratar med varandra under arbetsdagen så är jag rätt säker på att du är en av de personer som tycker att branschen fortfarande är konservativ.

Ja, jag tillåter mig att vara ganska kategorisk och rättfram i detta inlägg. Men jag är övertygad om att du som läser detta tål det. Jag fortsätter med att påstå att om du säger att branschen är konservativ använder du det som ursäkt för att slippa arbeta med det nödvändiga förändringsarbetet antingen i din egen organisation eller med dem du väljer att jobba tillsammans med. Detta blir också en självuppfyllande profetia, för varje gång vi säger att branschen är konservativ så flyttar vi fram datumet för då majoriteten kan komma överens om att branschen inte är det.

Det finns fortfarande gott om konservativa krafter. Men kan vi inte komma överens om att vi låter dem sitta och muttra i ett hörn medan vi andra fortsätter att driva på förändringen? Så får vi helt enkelt se hur det går för dem.

Eller så har jag helt missat poängen. Det kan vara så att det är ett genetiskt betingat och ett mänskligt drag att anse att saker och ting är konservativa när vi inte orkar stå upp för och driva förändringen i den riktning som krävs. Vad tycker du?

 

Samuel Lindén VD på Tvåtumfyra januari 2019

Dela med dig!